Glad påsk :)
Fabian <3
Mar. 16, 2013
Mar. 14, 2013
40+2
Nä, här händer det fortfarande ingenting...
Dagen jag gissade på har passerat och nu har jag ingen ny gissning.
Är ganska less redan nu faktiskt.
Har bara gått 3 dagar över beräknat datum, men nu börjar det bli tungt, för tungt!
Kan ju inte leka med Hampus och det är ju det som skär mest i hjärtat.
Kan självklart sitta och leka, men bara i soffan nästan.
Om jag sitter på golvet så har jag ont efter bara 10 min.
Och att springa och leka är ju inte ens att tala om.
Är ju ute och leker så mycket jag orkar, men jag kan ändå inte göra mycket av det vi brukar.
Märks att han tycker jag är tråkig för tillfället...
Nä, nu får lillen ta och hoppa ut snart, annars så klättrar jag på väggarna snart!
Håll tummarna för att det är dags snart!
Mellofinal :)
Mar. 05, 2013
En vecka kvar nu :)
Söndags ångest...
Det brukar jag kunna ha när jag inte är gravid och jobbar.
Då har man både alkoholen och kommande måndagen att skylla på...
Fast idag så har jag ändå mått som en påse sk*t...
Dagen började ganska bra, jag hade för en gångs skull sovit bättre än de senaste nätterna.
Tyvärr så innebär en bra natt för mig just nu att jag inte vaknar av att ha så ont eller må dåligt, men fortfarande springer upp på toa minst 5-10 ggr per natt.
Sen så har vi den vandrande elvispen som snurrar runt i sängen och sparkas och vill ligga och hålla i ens tumme...
Fast det beror ju på vilken tid han kommer in till oss på natten också. Ibland har man tur och han sover hela natten i sin egen säng, men oftast så kommer han efter halva natten ungefär.
Hur som helst så fick jag iaf sova till 06.20 vilket är helt ok.
Sen rullade dagen på och Johan skulle pyssla lite här hemma, så jag och Hampus gick ut och busade.
Självklart så ramlade valrossen på isen som gömde sig under nysnön.
Gick bra, gjorde knappt ont men är lite känslig för snabba rörelser pga. foglossningen.
Allt efter dagen gick så fick jag ondare och ondare, och på eftermiddagen kunde jag knappt gå ett steg utan att tårarna nästan kom.
Sen så kom psyk-brytet!
Allt rann bara över...
2 månader av dålig sömn, snart en månad av huvudvärk och sen smärtan från helvetet.
Så nu har jag gråtit ut och det känns som om det behövdes...
Vill bara förtydliga mig om att jag inte tycker synd om mig själv.
Jag är gravid, vilket jag är tacksam för.
Jag har världens finaste son och bor med den jag älskar.
Det är bara att just idag så är har jag varit less och vill gärna att graviditeten snart är över.
Jag lever inte på ett rosa moln varje dag och därför kan det vara skönt att ibland få skriva av sig lite.
Jag kan inte bara skriva om allt som är positivt, även om man skulle önska det för då ger det en fel bild på hur jag lever.
Jag har både bra och dåliga dagar, precis som de flesta andra!
Nu håller jag tummarna för att smärtan bara är tillfällig så jag kan samla lite nya krafter inför förlossningen.
Just idag så är det ju faktiskt bara 1 vecka kvar till beräknat datum :)
Håll tummarna ni med för lilla mig!