När jag ser tillbaka på vissa inlägg på min blogg så ser det ibland ut som jag är värsta surkärringen.
Vill bara påpeka att jag använder min blogg bland annat för att få skriva av mig.
Efteråt så känns det som en lättnad.
Nästan som att gå till en psykolog, fast sååå mycket billigare ;)

Det värsta jag vet, är gamla sura människor som inte har bättre för sig än att klaga.
Jag har lovat mig själv att aldrig bli sån!
Å andra sidan så önskar jag även att jag kunde vara mer positiv. Jag avundas dom människorna som går runt med ett leende på läpparna jämt.
Jag försöker att vara så potitiv jag kan, men när orken är slut så orkar man inte annat än att bara vara "neutral".

Och i sånna här lägen, när man inte har annat att prata om än allt tråkigt som händer hemma så är det väldigt svårt att hitta positiva saker att prata om. (som nu när vi alla varit sjuka tex. menar jag alltså)
Det mesta som händer i mitt liv just nu kretsar ju kring Hampus.
Och att bara prata om honom tycker jag är tråkigt. Jag vill faktiskt helst prata om annat när jag väl kommer utanför dörrarna utan honom...

Så, hur hittar man positiva saker att prata om när det inte händer nåt? Det är frågan.

En sak är i alla fall säker, jag vill aldrig bli nån surkärring!

Skratt ska ju förlänga livet säger dom ju, så hjälp mig att leva länge ;)

Kram på er!